Så vilka vänder sig traineeprogrammen till? Oftast är det nyutexaminerade studenter från universitet och högskolor, men även till så kallade young professionals som hunnit arbeta i några år.
För några år sedan var det mest civilekonomer och civilingenjörer som var eftertraktade trainees, men de senaste åren har dock efterfrågan breddats till fler inriktningar som exempelvis jurister, systemvetare, personalvetare och sjuksköterskor.

Om du är intresserad av en traineetjänst bör du först tänka ut vad du vill få ut av programmet och även ta reda på vad om kommer att krävas av dig. När en traineetjänst är utlyst ska det finnas ett färdigt schema som du kan gå igenom för att få svar på tidigare frågor.
Försök även att komma över information om vad tidigare trainees vid företaget ger för referenser.
Därefter är det dags att skicka in en ansökan. Håll ditt cv och personliga brev kortfattat och framhäv varför du skulle platsa på tjänsten. Har du tidigare erfarenheter? Nämn dem i så fall. Tänk på att motivera varför du är en het kandidat för varje enskilt företag, det gör att du sticker ut i mängden.
Om du blir en av de utvalda får du komma på intervju och i vissa fall får man även genomgå olika tester.

Text: Malin Ljung

I tio år har de vigt sina liv åt rocken, men fortfarande blir de jämförda med sina landsmän AC/DC. Något de ser som den största komplimangen i världen. Nu är Airbourne tillbaka med sin fjärde skiva Black barking dog.

Sångaren Joel sitter i ett konferensrum, sprudlande glad trots viss jetlag. I skrivande stund är de i ett nytt land varje dag för att göra intervjuer om nya skivan, Black barking dog.

–        Det är lite nervöst, när jag tänkte på det häromdagen började jag skaka lite. Vi har lagt så mycket energi på den här plattan och när jag hade lagt sista sången så föll jag ihop i studion och fick en total blackout.

Redan innan de började spela in bestämde de sig för att det bara fick vara med tio låtar på skivan, de absolut bästa som förtjänade sin plats valdes ut bland 50 låtar de jobbat på de senaste två åren.

–        En typisk Airbournelåt handlar om att leva livet. Förmodligen går låten i A, B eller E, den har tre ackord och ett solo i mitten. Så är alla våra låtar, skrattar Joel.

Egentligen börjar storyn om Airbourne mycket tidigare än 2003. Som sexåring upptäckte Joel rocken för första gången när han såg AC/DC:s musikvideo Thunderstruck, han spelade in den och spelade den om och om igen samtidigt som han låtsades att han var både sångaren Bryan och gitarristen Angus på en och samma gång.

–        Den låten förändrade mitt liv. Jag bad mamma om att få skivan och jag ville alltid ha på mig ett likadant blått linne som Bryan hade och önskade mig en likadan elgitarr som Angus hade.

Lillebrorsan Ryan var villig att ställa upp som trummis, och det är han än idag.

–        Det var inte så att jag tvingade honom, han ville trumma. Och idag är han på riktigt en av världens bästa trummisar.

Bröderna flyttade om i vardagsrummet och byggde upp sin egen scen, sen rockade de runt till AC/DC och drömde om att bli som dem.

Just AC/DC är en återkommande liknelse när Airbournes musik beskrivs.

–        Jo, vi har hört det en hel del gånger vid det här laget. Men jag tycker det är bra, alla band jämförs med varandra och att vi jämförs med världens bästa band är bara smickrande. AC/DC är rock´n roll! Sen är det väl en självklar jämförelse eftersom vi kommer från Australien och kör samma galna rock baserad på tre ackord.

Det var just Thunderstruck-videon som fick bröderna att bestämma sig, de skulle också hålla på med musik och att de skulle lämna Australien till fördel för Europa, för det var där man hängde om man skulle nå framgången. När de för tio år sedan satte ihop Airbourne sa de vid första mötet i replokalen att det var all in, skulle de andra vara med i bandet skulle det vara ett livsåtagande. Ingenting fick stoppa dem förrän de hade lyckats. Det som fick dem att greja det var enligt Joel deras engagemang.

–        Vi sa aldrig nej till ett gig. Jag hade tvångstankar när jag var liten, exempelvis var jag tvungen att tända och släcka lampan tre gånger, låsa dörren fem gånger, och så vidare. Nu håller jag inte på med det längre, det slutade när vi bildade Airbourne, säger han samtidigt som han visar upp sitt beteende vid lampknappen.

De var fast beslutna att de var tvungna att flytta till Europa för att kunna slå igenom. Dit kom de efter att ha fått fina recensioner på sin första ep i de klassiska rockmagasinen. När de släppte låten Running wild fick de sin första chans att åka över halva världen till England för att spela. Trots att de bara spelats på små undergroundradiostationer sålde giget slut på ingen tid alls, och när de väl stod på scenen möttes de av en publik som sjöng med och överröstade dem. Så var det på varenda spelning de gjorde i Europa.

–        Då visste vi att vi hade lyckats, vår europeiska publik älskade oss trots att vi aldrig hade varit där tidigare, säger Joel.

Sen dess har de turnerat med de stora legendariska banden som Iron Maiden, Motörhead, Mötley Crue och Rolling Stones. Och kollar man upp deras livegig på Youtube inser man snabbt att det är musiken de lever för när de passionerat röjer runt på scener över hela världen.

–        När jag står på scenen mår jag som bäst, det känns som att jag kan flyga. Jag känner mig som en blandning mellan Terminator och Clint Eastwood, ler Joel.

I sommar kommer bandet spela på Bråvalla festivalen i Norrköping, något de ser fram emot då de gillar vårt avlånga land.

–        Vi älskar Sverige! Det är fantastiskt vackert här. Innan vi hade varit här första gången berättade folk för oss att svenskar älskar rock och att tjejerna är skitsnygga, och när vi kom hit så insåg vi med en gång att det stämde. Det var massor av snygga tjejer, musiken var helt fantastisk och folk gillade att ha roligt.

Så hur mycket rock´n roll är Airbourne? Enligt myten ska rockstjärnor ha en fallenhet för att kasta ut tv-apparater, något Joel tycker känns lite mesigt nuförtiden med alla plattskärmar. Han avslöjar att de brukar ta det extremt lugnt när de spelar, mesta tiden fördrivs i turnébussen. Däremot brukar de mot bättre vetande hälla ut bensin i olika slingor och sedan tända eld på det.

–        Jag tror jag är pyroman. Ibland bränner jag mig, men jag lär mig aldrig, skrattar han och viftar med handen i sitt lockiga hår som tydligen har vissa brännskador.

Text: Malin Ljung

Någon gång, i svunnen tid, nämligen på 1800-talet bestämde sig studenterna i Uppsala för att lägga beslag på firandet av våren (alltså valborg) och göra denna till en studenthögtid.  Detta lever, som de allra flesta vet, i högsta grad kvar.

UPPSALA
Här sparas det inte på krutet, man börjar nämligen firandet två dagar innan den egentliga högtiden.

28e april firas Skvalborg, dagen efter är det dags för Kvalborg, och de starkaste stapplar sedan upp tidigt på morgonen den 30e april, på Valborgsmässoafton.

- Champagnefrukost (billigt bubbel är såklart mer än godkänt) i någon av stadens parker.
- Forsränningen! Ett av Sveriges största studentarrangemang. 100 flottar byggs, färdas och tävlar mot varandra i Fyrisforsen vid 10-snåret på morgonen.
- Sillunch. En tradition som kan käkas på de flesta av stadens nationer.
- Mösspåtagning. 15.00 och inte en minut senare. Från Carolina Redivivas balkong hälsar Uppsala universitets rektor våren välkommen, och höjer sedan sin vita studentmössa. Alla följer rektorns exempel och rusar sedan nerför Carolinabacken.
- Champagnegalopp! Anordnas av flera nationer och går helt enkelt ut på att dansa, festa och spruta billigt bubbel på varandra – iförda studentmössor.
Vid det här laget är klockan runt 18, vissa nationer och föreningar pysslar med sittningar, andra släpper studenterna fria. Men fest är det runt om i staden hela kvällen/natten lång.

GÖTEBORG
Göteborgs Universitet eller Chalmers, lite så skulle man kunna sammanfatta Göteborgs studentliv.
Spex, middagar och medaljer i all ära (och bara för medlemmar i Chalmersska ingenjörsföreningen), här är några andra aktiviteter:
- På med mössorna för Chalmers studenter! Olgas trappa klockan 12.00. Rektorn talar och vinterhalvårets svarta studentmössa byts ut mot den vita.
Studenter på Göteborgs Universitet.
- Trädgårdsföreningen. Här dricks det champagne från tidig morgon, vandras i studenttåg med studentorkestrar och givetvis pysslar man med  – mösspåtagning. Tiotusentals människor hänger i parken under dagen.
- Chalmers-Cortègen. Har rullat genom staden vid 18-tiden varje Valborgsmässoafton sedan 1909. En vecka innan det är dags att sälja  Cortégeprogram (en slags tidning) och bygga de olika vagnarna. Den långa cortégen driver med kända människor eller nyheter från det gågna året och roar tiotusentals Göteborgare.
Och som i andra studentstäder blir det senare middagar och fester på alla möjliga ställen runt om i staden.

LUND
Här kallas Valborg även för siste april. Från början var valborg/siste april-aktiviteterna en slags förfest till rektorsuppvaktningen den 1a maj.
- Starta dagen med sillfrukost!
- Obligatoriskt häng i stadens parker. Eller tja, obligatoriskt är det såklart inte, men tusentals studenter gör det.
- Flera nationer livar upp den redan skyhöga stämningen med liveband och dj:s runt om i staden. Dansa dig varm i vårsolen!
- I Lund sker mösspåtagningen på Tegnérsplatsen vid 18-tiden.
- Efter en lång dag utomhus är det dags för sittningar, traditionella tal och allmänt studenthärligt på nationer.
- Lundaspex!
- En bal på slottet. Wermlands nation håller i trådarna för balen på Grand Hotel mitt i staden. Och råkar du blir kvar för länge på en sittning, gå vilse i en park, eller bara behöva en liten powernap är det inte hela världen. När själva balen är slut öppnar nämligen eftersläppet, och en fest som håller på till solen går upp igen.

Text: Hanna Fäste

Foto: Petrus Iggström

Text av: Johanna Juntunen

Jeremy Renner är känd från filmer som “The Hurt Locker”, “Mission Impossible Ghost Protocol”, “The Town” och “The Avengers”. Nu spelar han huvudrollen i sommarens mest efterlängtade actionthriller; “The Bourne Legacy”. Manusförfattaren bakom Bourne-filmerna, Tony Gilroy, regisserar den nya filmen, som är den fjärde i serien. I övriga roller ser vi bland andra Rachel Weisz, Edward Norton, Albert Finney, Joan Allen och David Strathairn.

Du spelar huvudrollen i den nya Bourne-filmen. Är din karaktär Aaron Cross ungefär som Jason Bourne var i de tre första filmerna?
- Nej, det är enorma skillnader. Den mest uppenbara skillanden är att Jason Bourne inte visste vem han var. Den här killen vet exakt vem han är och hur han är inblandad. Och han vill vara med i det. Men det finns delar av filmens berättelse som får honom att ändra uppfattning.

Har du träffat Matt Damon som spelade Jason Bourne i de första tre filmerna?
- Ja.

Hjälpte han dig med din roll?
- Nej, hans enda specifika råd var att lyssna på vår stuntspecialist Dan Bradley och göra som han säger. Det var ett bra råd för detta är en kille som vet vad han håller på med, jag lärde mig massor av honom. Han är väldigt duktig på sitt jobb och dessutom är han en fantastisk kille att vara kompis med.

Du har varit med i ett antal actionfilmer nu, gillar du att vara actionstjärna?
- Jag lockas inte till en film för att det är en särskild genre, jag lockas av ett bra manus och en rollkaraktär som jag känner något för. Jag måste känna att jag förstår vem personen är, att jag kan spela honom och göra rollen rättvist.

Tränar du mycket inför actionfilmer?
- Ja, men nu jag har inte spelat in action på några månader så jag tränar inte alls för tillfället. Det känns bra. Haha. Men jag får väl köra hårt på gymmet igen när jag behöver inte för kommande filmer.

Tack vare “The Avengers” finns det leksaksfigurer med din liknelse. Vad tycker du om det?
- Det är knäppt. Haha. Men det är roligt när barn kommer fram och säger hej. Jag har mest gjort filmer som varit intensiva och vuxna, så det är väldigt annorlunda att vara med i en film som ses av barn som leker att de är jag och skjuter pilbåge och sånt. Det är cool.

Är du en tävlingsmänniska?
- Jag höll på mycket med idrott när jag var yngre och då var jag väldigt fokuserad på att vinna. Men det handlade mer om att vinna över mig själv, att överträffa mina egna personliga rekord. Jag åkte mycket skidor och jag strävade alltid efter att slå mina egna tider.

Tills vi vet mer om releasedatum och liknande detaljer kan ni kolla in dagsfärska nya videon till singeln Oh Love.

Vem är vampyren du spelar?
– Han heter Henry Sturgess är en vampyr i som är i ständig mental konflikt med sig själv. Hans liv är helt inriktat på ett mål, att hämnas på de som dödade hans livs kärlek.

Gjorde du någon research inför filmen?
– Jag gjorde research på det jag trodde var nödvändigt för mig att känna till om Abraham Lincoln. Jag kommer inte ihåg att jag lärde mig särskilt mycket om honom i skolan, han är inte på vår kursplan i Storbritannien där jag växte upp.

Du spelar Abraham Lincolns mentor. Hur var det att jobba med Benjamin Walker, som spelar Lincoln?
– Ben är en toppenkille, vi hade otroligt roligt och han är galet rolig. Han behöll sitt goda humör trots att han fick stiga upp klockan 3 på morgonen för att sitta i makeup i fyra timmar för att förvandlas till en åldrad Abraham Lincoln. Han gjorde det för att han hade en stor passion för projektet.

Det är mycket vampyrer på film och tv just nu. Gillar du vampyrfilmer?
– Nej, jag har inte hakat på hela trenden med att se alla vampyrfilmer och tv-serier som är populära nu. När jag växte upp var The Lost Boys en av mina absoluta favoritfilmer och den är en suverän vampyrfilm som fortfarande håller måttet!

Av: Monika Agorelius

Maroon 5 är aktuella med sitt nya album Overexposed. Studentmagasinet träffade sångaren Adam Levine och gitarristen James Valentine i Los Angeles.

Vad var idén bakom det nya albumet Overexposed?
AL (Adam Levine): Orädsla. Vi ville inte riktigt vara rädda för att ta ut i svängarna eller hur?
JV (James Valentine): Ja exakt, och inte vara rädda för att exponera oss själva. Haha.
AL: Överexponering! I like it! Haha!

Känner ni er verkligen överexponerade?
AL: Jag gör det. Haha. Nej, jag vet inte om jag känner mig direkt överexponerad, men jag tror att potentialen för överexponering finns där – jag skulle vilja kväva det i sin linda i förebyggande syfte så om och när det händer så kommer jag vara förberedd!

Vad kan man göra som artist för att undvika att bli överexponerad och uttjatad?
AL: Det ligger nog i tiden… men det är någonting man ska vara medveten om, snarare än att försöka gömma sig. Man får försöka göra det bästa av situationen så att man kan handskas med exponeringen. Om man som artist sköter det så kan ingen annan förstöra det. Det är lite cool.
JV: Exakt. Så gör vi.
AL: Gud, ibland låter jag intelligent. Haha.

Tror du att intelligens kommer med åldern?
AL: Nej, rynkor kommer med åldern.

Berätta om hur det nya albumet kom till: var spelade ni in den och vem producerade?
JV: Ja, vi spelade in det mesta här i L.A. på Conway Studios. Vi gjorde det till och med emellan turnéer vilket är något vi aldrig gjort tidigare. I vanliga fall planerar vi ut ett helt år som är helt för jammande eller som meditation av nya låtar men vi gjorde inte det den här gången. Vi dök bara rakt in i det, arbetade med alla dessa låtar med de här riktigt talangfulla producenterna och låtskrivarna. Vi arbetade med fler producenter än vi någonsin jobbat med på en enda skiva, inkluderande våra favoritmänniskor i hela världen, Shellback, Johann, Max Martin, de är svenskar vi älskar…
AL: Vi älskar svenskarnas underbara energi. Svenskar är ett bra folk!

Varför tror du att kemin funkar så bra mellan er och svenskar?
AL: Jag vet inte, det är konstigt hur det går till.
JV: Det kanske är mitt svenska blod.
AL: Ja, kanske är det det svenska blodet och kanske känner jag mig svensk på ett sätt. Jag gillar svenskars sätt att se på saker.

Och hur känner du inför Sverige i allmänhet?
AL: Det är suveränt. Vi har varit i Stockholm.
JV: Ja. Vi gjorde en turné i USA tillsammans med The Hives också, de var så bra! Jag längtar efter att åter besöka Sverige, särskilt nu när vi känner en massa svenskar.

Känner ni många svenska kvinnor?
JV: Jag skulle vilja lära känna fler svenska kvinnor. Det skulle göra mig väldigt glad, jag är singel just nu och jag letar efter en lämplig hustru. Jag skulle gärna vilja träffa min blivande hustru i Sverige.
AL: Vet du vad som är det bästa med svenska kvinnor? De vet inte ens hur vackra de är. Om de visste så skulle det inte vara samma sak! Jag känner att det finns ett intressant ödmjukt sätt som svenskar i allmänhet har, det är lite därför vi älskar att jobba med Max och Johann, eftersom de är så jävla normala. Och alla är så galna i vår värld att det är trevligt att ha folk med ett trevligt sätt och som har bra åsikter och är så vänliga och älskvärda som de. Svenskar är ödmjuka av naturen. Det är inte jag. Haha!!

Men du är en rockstjärna, du måste inte vara ödmjuk.
AL: Ja det är sant. Haha. I så fall är jag hellre popstjärna. Lite mer av en mjukis, både som musiker och som person.

Av: Johanna Juntunen

Hollywoods mest kända svenska är aktuell på bio i hårdrockmusikalen Rock of Ages där hon spelar en musikjournalist som har vild sex med Tom Cruise på ett biljardbord. Studentmagasinet tog ett snack med Malin för att fråga om hon själv är en rockbrud och om det var pinsamt att slicka Tom Cruise i örat?

Du har krullpermanent i filmen. Vad gillade du det?
– Det var kul. Jag ville permanenta mig när jag var yngre men jag fick inte för mamma. I filmen är det en peruk med ett hår som var okontrollerbart! Haha. Jag var rätt så ung på 80-talet men jag kommer ihåg att mamma brukade ha på sig metallblå tajts, röda naglar och fjädrar i håret.

Du slickar Tom Cruise i örat? Hur pinsamt var det?
– Om jag tyckte det var pinsamt? Nej, inte ett dugg! Jag gillar fysisk komedi så när regissören mitt under tagning ropade ‘och så börjar du slicka Toms öra!’ så gjorde jag det direkt! Haha. Vi visste alla att det skulle bli en rolig scen och det är bara för oss skådespelare att köra på och inte vara blyga. Jag blir inte särskilt lätt generad och tur är väl det, haha.

Hur tycker du att Tom Cruise är i rollen som rockstjärna?
– Helt suverän! Jag hade aldrig kunnat föreställa mig honom spela en rockstjärna förrän jag såg honom. Då tänkte jag direkt ‘han är en rock-Gud!’ Det finns nog inte skådespelare som har förmågan att förändra sig så mycket från film till film som Tom Cruise. Han är verkligen suverän och vilken sångröst han har dessutom!

Du och de andra skådespelerna sjunger själva i filmen, eller hur?
– Ja, det var ett krav för att vi skulle få spela med i filmen. Vi fick gå på provsjungningar. Vi övade med sånglärare för att lära oss sjunga låtarna i filmen.

Hur kändes det när du fick reda på att du skulle få sjunga i filmen?
– Jag var otroligt upphetsad! Jag var lite nervös också, för jag har sjungit i band tidigare, men jag är självlärd, det vara aldrig riktigt något som blev så seriöst. Därför blev jag lite nervös inför att sjunga i filmen och när jag gjorde provsjungningen så filmmakarna ‘man kan höra att du inte är riktigt utbildad som sångerska, men det är okej’. Jag kände kände liksom, ‘herregud, det här kommer inte funka’, men lyckligtvis nog så gick det bra!

Varför ska vi gå på bio mitt i sommaren och se Rock of Ages?
– Därför att det är en sådan underhållande film som passar för alla åldrar. Och vem vill inte se Tom Cruise som rockstjärna?!! Det är en härlig film att se och den väcker mycket musikminnen. Jag lovar att alla går ut från biosalongen med ett leende på läpparna och nynnar på gamla rockminnen.

Besöker du Sverige i sommar?
– Ja! Jag älskar den svenska sommaren. Den perfekta sommardagen för mig är i början av augusti när kräftsäsongen har börjat. På dagarna tillbringar vi på stranden och njuter av solen som värmer utan att vara allt för het. Och på kvällarna går vi på kräftskivor. Det är min perfekta sommardag!

MALIN ÅKERMAN
ÅLDER: 34
BOR: Los Angeles
FAMILJ: Maken Roberto Zincone, musiker
BAKGRUND I KORTHET: Född i Sverige, uppvuxen i Toronto, Kanada. Studerade psykologi. Har jobbat som modell och sjungit i band. Fick sitt genombrott i filmen Heartbreak Kid. Har även spelat i 27 Dresses, Watchmen, The Proposal, Trubbel i paradiset, Watchmen, Kärlek i New York, Wanderlust (DVD och Blu-Ray från 25 juli)
AKTUELL: Rock of Ages, biopremiär över hela Sverige 23 juni.

Häromveckan gjorde Awolnation debut på svensk mark i form av en spelning i Stockholm och även på festivalen Siesta!. Några dagar senare fick Studentmagasinet ett snack med Aaron som för tillfället befann sig i Tyskland.

Du är ute på en stor turné nu, hur är det?

– Det är toppen! Visserligen fullt upp, men jag är tacksam för att jag får chansen att spela i olika länder och nya städer. Får jag nya fans på vägen så är det otroligt roligt!

Trodde du att det skulle bli sådan hype kring Awolnation för två år sedan när du drog igång allt?

– Absolut inte, jag ville bara göra en skiva som jag själv skulle gilla och förhoppningsvis även några av mina polare. Jag trodde inte att även andra skulle lyssna på den. Jag är glad för att det blivit så här, det kommer tusentals personer till våra spelningar och responsen har verkligen varit fantastisk.

Förra veckan hade ni en spelning i Stockholm och även på festivalen Siesta!. Hur var det?

– Det var jättekul, jag är ju dessutom halvsvensk. Mammas släkt kommer från Sverige och jag är tydligen släkt med Carl Michael Bellman. Jag fick reda på det för först fyra år sedan.

Det är jättecoolt, hur är dina kunskaper om Bellman?

– Jag vet att han var en känd låtskrivare och poet under 1700-talet och att många svenskar har stor respekt för vad han gjort. Jag har lite press på mig att bära vidare arvet med min rock, ha ha!

Vad tyckte du om Sverige då?

– Jag har varit där förr med mitt förra band Under the Influence of Giants, vi turnerade som förband åt The Sounds. Jag tycker att svenskar är otroligt vackra, hela landet är fantastiskt.

För bara några månader sedan var du helt okänd i Sverige, sedan dök du in på topplistorna med låten Sail. Hur vill du själv introducera Awolnation?

– Det vill jag inte, jag hoppas bara att de lyssnar på musiken. Det är en väldigt svår musik att förklara i ord, det är nog även det jag är mest stolt över, att det inte går att kategorisera den. Jag tror att det är musik som påverkar folk , den kanske kan hjälpa dem igenom svåra tider.

Hur var ditt eget liv när du skrev låtarna?

– Innan jag skrev dem hade jag haft en väldigt tuff tid i livet, jag var deprimerad. När jag började skriva så var det bra mycket bättre. Att jag har haft det tufft har gjort mig sårbar och det hörs nog i texterna. Jag är stolt över mig själv, att jag lyckats erkänna mina känslor och att folk kan identifiera sig med dem.

Du har ett väldigt unikt sound, vilka inspireras du av?

– Allt! Hiphop, rock, punk. Jag gillar Gorillaz, Limp Bizkit, Refused, The White Stripes, Michael Jackson, Prince, Neil Young, Slayer, Flaming Lips. Jag kan fortsätta om du vill?

Nej, det är okej. Vad lyssnar du på just nu?

– Inte särskilt mycket faktiskt, jag spelar mest mina egna låtar. Jag skriver på nytt material också, jag vill inte att fansen ska bli besvikna över att det inte kommer mer. Men det dröjer nog något år innan nästa album är aktuellt.

Känner du någon press på att leverera?

– Inte mer än från mig själv. Jag försöker skriva låtar som jag själv imponeras av och förhoppningsvis är det någon annan som känner samma sak.

Du har spelat i olika band tidigare. Vad är skillnaden nu?

– Förr har det varit ytterligare tre personer som skrivit låtar. Det som hörs nu kommer bara från mig.

Vad fick dig att gå solo?

– Alla band bröt upp och till slut kände jag att jag var redo att stå på egna ben. Det var inte så mycket värre än så.

Har du någon ambition med din musik nu?

– Nej. Det enda jag kan göra är mitt bästa, jag kan inte kontrollera om folk gillar det jag gör eller inte. Jag gör det bästa jag kan, då kan jag åtminstone sova gott. Om det blir succé eller inte är det mer ödet som avgör.

För några veckor sedan spelade ni på Coachella i USA och det finns klipp på Youtube. Det såg helt galet ut med massor av folk?

– Det var helt galet! Du vet, det är extremt surrealistiskt när 40 000 personer står och kollar på ens spelning, det är en galen upplevelse. Jag började skaka och det kändes som att jag fick tårar i mina ögon, men det var bara att ignorera det så gott det gick och bara köra på.

Du crowdsurfade på publiken under Sail, är det något du brukar göra?

– Ja, jag försöker crowdsurfa så ofta det går. Jag gillar att hoppa ut i publiken, det känns som att vi är en familj och att det är lite som att fira allt hårt jobb som ligger bakom låtarna och spelningarna.

Slutligen, vad betyder musik för dig?

– Det är mitt liv, musik är som vatten för mig, det är mitt universum och det språk jag bäst känner till. Jag är ett stort fan av musik, jag känner till och har skivor med tusen och åter tusentals band.

Text: Malin Ljung

Text: Johanna Juntunen

Will Smith är tillbaka som agent J i Men In Black 3. I filmen möter han nya, farliga utmaningar i en värld fylld av aliens. För att rädda sin partner, agentfirman och mänsklighetens framtid tvingas han resa genom tid och rum där han upptäcker utomjordiska hemligheter han aldrig kunnat föreställa sig ens i sin vildaste fantasi. Studentmagasinet har träffat Will.

Vi har inte sett dig i en film på några år. Var har du hållit hus?
– Jag har haft fullt upp med olika projekt. Jag och min hustru Jada har rest mycket, bland annat har vi tillbringat mycket tid på Kuba. Jag älskar Kuba, det är min favoritplats på jorden. Underbara människor och en intressant och vacker kultur, hela landet är som ett enda stort konstverk. Jag har dessutom satsat på att hjälpa mina barn att uppfylla sina karriärsdrömmar. Jag producerade filmen Karate Kid där min son Jaden spelar huvudrollen. Och jag har arbetat mycket med min dotter Willow som satsar på en karriär som sångerska och artist. Det går jättebra för dem och det är jätteroligt, men de är så unga att de behöver mamma och pappas stöd för att kunna balansera jobb och skolarbete.

Du brukade säga att du vill vara världens största stjärna. Har du fortfarande de ambitionerna eller satsar du på att barnen blir världens största stjärnor istället?
– Både och!! Jag har alltid varit väldigt ambitiös. När jag var sex år gammal såg jag min mormor arbeta nattskift på sjukhus och jag minns att jag tänkte att jag ville leva ett liv där min familj var mer privilgerade än så. Jaden brukar säga till mig att ‘jag kommer att satsa allt på att bli mer populär än du pappa!’ och då brukar jag svara ‘ja, ja, vi får väl se!’ Haha.

Hur var det att spela in Men In Black 3. Är du inte lite för gammal för alla våghalsiga stunts?
– Haha, jo, det gjorde ont att träna och filma stuntscener men jag har inte råkat ut för några skador ännu. Men jag vet att det kommer! Jag har haft en del intressanta samtal med skådespelare som spelat i många actionfilmer, bland annat Bruce Willis och Mel Gibson. Både Bruce och Mel sa att det är jobbigt att bli äldre som actionhjälte, plötsligt en dag springer man omkring som en tok och får ont i hälsenan och värk i knäna. Sånt händer inte när man är ung och vältränad.

Skulle du vilja spela Barack Obama på film?
– Det var varit en del prat om det. När jag träffar honom brukar han säga att ‘när jag inte längre är president vill jag att du berättar min historia och spelar huvudrollen’. Men jag vet inte, han sa det nog mest på skämt. Om jag skulle göra det? Visst, varför inte? Hans berättelse är mer spännande och osannorlik än vilket Hollywoodmanus som helst.

Berätta en hemlighet vi inte vet om dig?
– Jag kan inte simma. Jag växte upp i ett ruffigt område i Philadelphias innerstad och jag var inte precis omringad av simbassänger. Jag gillar inte vatten. Men jag tycker om utmaningar och att tvinga mig själv att göra saker jag inte vågar. Så en vacker dag ska jag ta simlektioner och lära mig simma, men inte än.