30 Seconds To Mars
Två amerikanska bröder, varav en är en känd skådespelare med rosa tuppkam, plus en bosnisk gitarrist. Addera att deras skivbolag stämt dem på 30 miljoner dollar och att fansen skriker av extas så fort bandmedlemmarna visar sig. En brokig historia som gett stor framgång för 30 Seconds To Mars.
– Vi skakar inte hand, vi kramas istället, säger han och ger mig en stor kram samtidigt som han presenterar sig.
Därefter följer kramhälsning med både Jared, som dagen till ära har en knallrosa tuppkam, samt lite mer nedtonade Tomo.
Vi sätter oss ner vid ett bord och de frågar intresserat var jag kommer från, bläddrar i de senaste numren av Studentmagasinet och berättar att de dagen innan varit lediga och sett regnbågen. Snabbt glider samtalet in på att bandet har väldigt många trogna fans i Sverige och att det myllrar av dem i Göteborg.
– Att fansen älskar oss här kanske beror på att vi älskar Sverige så mycket? Det måste vara en av de vackraste platserna på den här planeten, säger Jared.
Shannon lutar sig framåt över bordet och pillar förstrött med fingret längs några slitna jack i bordsskivan.
– Jag tror att vi kommit så här långt tack vare riktigt, riktigt hårt arbete. Utan allt arbete skulle vi aldrig sitta här och ha fans utanför dörren, säger han.
– Även när det har gått dåligt så har det bidragit till vår succé, säger Tomo.
Den mest färgstarka i trion är sångaren Jared Leto. Om du tycker att hans namn klingar välbekant kan det bero på hans gedigna skådespelarkarriär. Han slog igenom år 1994 med rollen som Jordan Catalono i tv-såpan Mitt så kallade liv. Det var startskottet på ett numer välfyllt cv där filmer som exempelvis American Psycho, Panic Room, Alexander, The Thin Red Line och Fight Club finns med. Just nu är han dessutom aktuell i filmen Mr Nobody som hade premiär under sommaren.
– Jag vet faktiskt inte hur jag får tid till att hålla på med både musiken och skådespeleriet. Mr Nobody spelades in år 2007, så det har åtminstone inte påverkat senaste tiden med bandet, säger Jared och fortsätter långsamt att bläddra i senaste numret av Studentmagasinet.
Det var bröderna Leto som startade 30 Seconds To Mars för tolv år sen, då var det mer tänkt som ett sidoprojekt till Jareds skådespelarkarriär. Ett tidsfördriv som inte är särskilt orginellt bland skådespelare, dock är det ett faktum att det finns fler floppar än succér bland försöken att bli erkända musiker. Och just det faktumet har lett till att skådisar oftast måste bevisa mer talang och framgång än vanliga ”dödliga” artistdebutanter för att bli erkända. Den pressen är dock något som den här trion inte påstår sig ha märkt av.
– Nej, jag tycker det är ett dumt påstående, säger Jared och tittar ner i tidningen igen.
– Vi har inte tänkt på den kopplingen på väldigt länge, eller någonsin, fyller Shannon i.
– Det är alltid utmaningar i vad man än gör, säger Jared.
– Alla band måste ju bevisa för publiken att de kan det de gör oavsett om de har en skådespelare med i bandet eller inte, avslutar Tomo.
Jared håller upp tidningen och pekar på vetenskapssidan och en bild med dåliga tänder.
– Vad är det här för artikel?, frågar han nyfiket.
Jag förklarar att det handlar om att forskare påstår att det finns ett samband mellan dåliga tänder och hjärtproblem. Tomo börjar skratta och grinar demonstrativt upp sina allt annat än raka tandrader.
– Dåliga tänder påverkar allt, tro mig! Min pappa var tvungen att operera sin ena lunga som följd av att han hade dåliga tänder, säger han.
Det här var ett typiskt avbrott av killarna. Det är svårt att inte notera att de inte är alltför intresserade av att snacka om sin sångares skådespelarkarriär. Däremot är de desto mer pratglada när det gäller musiken och bandet. De är alla uppväxta med musik som Black Sabbath, Jimi Hendrix och Fleetwood Mac.
– Det var hippiemusik som vår mamma gillade, skrattar Shannon samtidigt som Jared ler lite.
– Jag var världens nörd som tonåring, säger Jared.
– Och jag var en talangfull jävel, skrattar Shannon och fortsätter:
– Vi var bra vänner som yngre och spelade mycket musik tillsammans.
Tomo, som växte upp i Sarajevo, lärde känna bröderna Leto inför bandets andra skiva A Beautiful Lie som släpptes 2005. Tre år tidigare hade bandet släppt en självbetitlad debutplatta som nådde en 31:a placering på U.S Mainstream Rock Chart.
– Inför andra skivan hade vi en audition där vi sökte en ny gitarrist. Då kom Tomo in och gick raka vägen fram till Jared och sa ”ni behöver inte leta längre, jag är er nya gitarrist”, ha ha. Han var riktigt cool, sen lärde han sig alla låtar på en vecka och det blev en bra lösning, berättar Shannon.
Därmed var banduppställningen klar och de släppte andra skivan A Beautiful Lie. Tyvärr läckte det nya materialet ut fem månader innan releasen, så inför det officiella datumet la killarna till två nya låtar samt gömde tolv guldbiljetter i samtliga tryckta album i världen, biljetterna gav sedan dess ägare gratis inträde till alla spelningar samt ett backstagepass. Om det var det givmilda flirtandet med fansen eller bra låtmaterial som gjorde att skivan blev ett mindre genombrott är oklart, men singlar som A Beautiful Lie och The Kill gjorde att de prisades på flertalet musikgalor och fick allt fler fans framför scenerna de uppträdde på.
Det som skulle kunna vara starten på ett stort genombrott fick dock ett bakslag i augusti 2008. Bandets skivbolag Virgin Records hade nämligen kollat igenom kontraktet som skrivits nio år tidigare, och de upptäckte att killarna inte hade uppfyllt punkten om att ge ut tre album inom loppet av åtta år. Skivbolaget stämde därför bandet på 30 miljoner dollar.
– Under karriären kommer vi att ställas inför utmaningar, få motstånd och behöva kriga för att komma dit vi vill. En hel del av det representeras på vårt tredje album This is war, säger Shannon svävande.
Det är nu Jared släpper tidningen för första gången och samtliga runt bordet har fullt fokus på att återberätta sina känslor om den tuffa perioden.
– Hade vi förlorat mot skivbolaget hade vi blivit ruinerade, vi har inte 30 miljoner dollar, det hade förstört allt. Samtidigt gick vi igenom personliga förändringar och vi förstod att ”det här är ett krig”, fortsätter Shannon och kastar en blick till vänster på sin lillebror Jared som fortsätter:
– Samtidigt som det var ett jävla helvete vi gick igenom så fick vi chansen att utvecklas. This is war hade definitivt inte funnits om inte allt det här hade hänt. Alla utmaningar gör att man måste tänka om samtidigt som man blir bättre och starkare av det.
– Det har påverkat oss otroligt mycket, säger Shannon.
– Det var svårt att uttrycka sig och att fortsätta framåt när det kändes som att vi hade en jävla gorilla på ryggen. När vi blev stämda fanns det faktiskt en stor risk att vi skulle förlora och bli skyldiga alla de där pengarna för resten av våra liv, det var riktigt hårt. Det var som sagt en hård tid. Men när det väl kommer till kritan i dagsläget så får vi se på det positivt, albumet hade definitivt inte låtit som det gör om vi inte gått igenom den perioden, säger Jared.
I kriget mot skivbolaget stod till slut 30 Seconds To Mars som segrare. Samtidigt släppte de information om att deras tredje album, This is war, skulle släppas i slutet av 2009. Ett album som kom att bli bandets mest framgångsrika tack vare singlar som Kings & Queens, This is war och senaste Closer to the edge. De har även hyllats för sitt nyskapande sound, något de själva ser som en självklarhet.
– Vi har som motto att aldrig göra samma sak två gånger, säger Shannon.
– Jared har till och med skrivit textraden ”vi är inte här för att göra någonting vi redan gjort” ovanför vår studiodörr, berättar Tomo.
– Det går ut på att utforska äventyret så gott det går och lära sig av allt, säger Jared och ler lite snett åt sitt fyndiga citat.
– Vi har fortfarande inte tagit in att det faktiskt går bra för oss nu. När vi körde vår första turné med den här skivan i början av året var allt riktigt overkligt. Det var när vi klev på scenen första kvällen som vi kollade på varandra och sa ”wow, vi spelar faktiskt i en arena just nu och vi är huvudakten”, skrattar Tomo.
– Vi försöker undvika att överväldigas av att det går bra just nu, istället försöker vi se framåt och bli ännu bättre, säger Shannon.
– Vi tänker ”vi har en show ikväll och nu ska vi göra det bästa vi bara kan”, fyller Tomo i.
– Exakt!, utbrister Jared.
Fyra timmar efter intervjun hörs ett öronbedövande vrål från publiken i Frihamnen och en röst som skriker ut ”thank you so much”. Ner från scenen springer bandet med Jared i spetsen, han stannar upp för ett ögonblick och vinkar igenkännande innan han slussas vidare mot logen. Kvällens arbete är gjort och med tanke på ljudnivån från publiken har de med all säkerhet utvidgat sin fansskara.

